Mary var däremot inge rolig alls idag. Märkte redan när jag ledde upp henne från hagen, hon var FÖR lugn. Mary kan vara lugn att leda, då är det normalt. När Mary är bångstyrig att leda så är hon pigg. När hon är så lugn att jag inte har något motstånd alls i grimskaftet, då vet man att hon har överskottsenergi som heter duga...

Jag red ut med Jossan, Linnea och Axel. Jossan fick låna Dacke idag, så då kunde Axel ta Herkules. Vi hade inte ens hunnit svänga vid lantservice skylten innan Mary började med sina studsar. Vid hästuppfarten fick hon också nått ryck. Sen var hon lugn en stund när vi skrittade förbi elverket och gamla hundklubben. När vi passerat bron och svängde in på en väg så började hon hoppa, studsa och ha sig men hon lugnade sig efter en stund. Vi hamnade efter lite så jag travade ikapp och när vi saktade ner så fick Dacke nått ryck och sparkade mot Mary som nästan fick hoppa ner i snödrivan. Jossan och jag konstaterade att de inte gillade varandra. På hemvägen började hon och Dacke hetsa varandra så Dacke ville springa iväg och Mary började hoppa efter. Blev inte bättre av att det kom bilar och att flera av dem körde förbi istället för att vänta när de såg att vi hade problem. Mary blev bara värre och värre och värre, började göra sidepass i trav, studsa, backa ner i snödrivorna och stegra högt... När vi kommit över bron och svängt in mot hundklubben igen hann vi bara in, Jossan och Dacke hann knappt in alls när en gubbjävel varvade sönder och gasade förbi alldeles bakom. Respektlösa jävel...

Efter det hoppade jag av. Det var första gången sen turen till segelsjön som jag fick upp tanken att jag kommer åka ambulans hem. Då är det bara att hoppa av, det är inte värt det. Vi gick en bit när jag sedan kom på att Linnea, som red barbacka, hade ett grimskaft runt halsen på Alice. Så jag fick låna det och göra en tiedown på Mary. Det blir ungefär som en fast martingal (lite svårt att skapa en löpande martingal med ett kort grimskaft, så man tager vad man haver...). När hon slår upp med huvudet tar det stopp, men när hon går med det i en låg form så spänns det inte åt alls. Hoppade upp och kunde rida resten av vägen hem i lugn och ro på långa tyglar, förutom diverse hatblickar mellan Dacke och Mary. Inte roligt när det blir såhär...

Nu ska jag sätta mig och nörda lite och se på Minami Shineyo. Imorrn så ska Emelie få rida lektion på Xet :)

Ha de!