Ingen ork

Kom hem runt halv 2 inatt, så sov till halv 10 och drog mig sedan till ungefär 10. När jag vaknade kändes det som att jag vägde 100kg och jag hade ont i både armar, ben, rygg, nacke utan anledning... Awesome. Då kom också far min in och berättade att det snöat x) Ja, hurra, jippie. Jag älskar ju att köra snöslunga. Verkligen...
Så efter 40 minuter med den kommer jag in, då hade mamma hunnit ockupera hela köket för att förbereda nå mat så det blev ingen frukost för mig... Hungrig och med ont i kroppen begav jag mig till stallet. Vet inte hur lång tid det tog för mig att få iordning allt men sen när Linn kom kunde jag sätta mig ner och vila. Emelie var också där och bjöd på bulle, ischoklad och sprite :) Frukost <3
Jag och Xet red ut med Linn och Betsan, Emmy och Guyen, Ingela och Mary. Först skulle jag rida själv. Sen skulle jag rida med Linn. Sen kom Emmy och till sist Ingela... xD Vi red nedre runt ridskolan. Xet uppförde sig bra. Jag tog det lugnt, använde inte mycket skänklar idag. Har börjat lära om mig själv hur mycket jag kan skänkla utan att han blir förbannad :P Trodde aldrig att farbrorn kunde bli såhär känslig! Först trodde jag han hade ont, men trots att jag klämde och kände så gav han ingen reaktion, bara när jag skänklade hårdare från ryggen lite för fort. Så nu ska jag omskola mig själv igen :]
I en backe vid ridhuset skulle vi ner och ser att det kommer en bil nerifrån. Vi var mitt i backen och hann inte fram till en liten utsvängning som finns där. Bilen tog sats och körde iallafall istället för att vänta och när han var bara någon bit framför slår han på vindrutetorkaren. Han hade uppenbarligen is på rutan för det blev skrapljud och Xet av alla blev så överraskad att han hoppade till och tvärstannade med benen åt alla håll. Föraren blev överraskad i sin tur och tvärnitade. Vi skrittade vidare och han blev stående där... Det kan vara en bra idé att inte köra uppför en smal, hal backe när det kommer hästar är min slutliga åsikt... Och skrapa rutan ordentligt.
Precis till middagen idag rullade det in en gigantisk traktor på gården. Det snurrar runt i huvvet på både mig och pappa vem det kunde vara. Visade sig att det var min kusin Robert som jag inte sätt på ett flertal år. Han var in på en snabb kaffe, trevligt att se att han lever :) Jag har 18 kusiner, så det är lite svårt att träffa och hålla reda på alla, speciellt eftersom det är sån stor åldersspridning (skiljer ca 45 år mellan yngsta och äldsta).
Ha de!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0