Nu har det regnat fram och tillbaka sen i tisdags. Idag regnade det HELA dagen och blåste som fan. Och jag hade som vanligt den härliga turen att jag jobbade i detta förbannade väder... x)
Efter att ha jobbat en kvart var mina byxor genomblöta, jag kunde vrida ur mina handskar som en handduk doppad i vatten och mina skor började redan likna ett par dammar. Fick ringa mor å far på första rasten och be dem komma med andra kläder till lunchen. Sen var det bara ut och jobba igen i regnet med genomblöta kläder... Härligt. Det var en väldig tur att det ändå var ganska varmt regn och temperatur, jag frös faktiskt inte så mycket.
Fick andra kläder och regnbyxor och gummistövlar på lunchen så sedan var det frid o fröjd, för egentligen gillar jag att vara ute i regn bara jag slipper bli genomblöt >_< Men så var vi klara med vårt arbete och blev flyttade till ett annat ställe, ett dagis.

Där fick vi även vara med den andra gruppen som innehar två jävla fjollor. Först stog de två och bara pratade med arbetsledaren och jobbade ingenting ända till sista rasten. Kul.
Sedan jobbade de i cirka fem minuter och sedan kollade de i sina mobiler, stog på stubbar och fäktade med krattorna, snurrade på en snurr-grej i lekparken, gungade, snurrade gungorna osv... Medan vi andra jobbade i regnet.
Mot slutet så kom vår arbetsledare tillbaka och sa att vi kunde ta upp de högar med ogräs på ett ställe och sen fick vi sluta när vi var klara med det, "så syns vi på måndag". Såfort hon lämnat stället så drog de tre i andra gänget. När jag och en av killarna i min grupp gick och tömde skottkärran (jag fick öppna grindarna åt honom), så såg jag att de stod och väntade på sin skjuss, fnittrandes, pratandes osv. Då blev jag så jävla äckligt förbannad så jag sa;
"Hörni, ska inte ni hjälpa till som oss andra?"
Och vad gör de då? Jo, stannar upp och stirrar chockerat på mig och sen tittar de på varann, vartefter en av dem säger "OJ" i en tillgjord ton.
Jag hade inte sagt eller gjort något om de bara inte låtsas höra mig, eller stirrat på mig och sedan låtsas som ingenting, men när hon sa sådär... Fy fan vad förbannad jag blev! Såfort jag och killen kom på baksidan av dagiset ringde jag faktiskt vår arbetsledare och sa att de andra tre lämnat utan att hjälpa till ett jävla dugg.
Jag är egentligen ingen tjallare, men när de gjorde sådär... I alla förbannade år har jag stått ut med att bli ignorerad, kommenterad och viskad bakom ryggen, men en sån attityd tål jag inte för fem öre. Jag hatar det så djupt att jag stog och skakade efter jag ringt och jag börjar skaka av ilska såfort jag tänker på det. Hur fan kan man beté sig så?! Så jävla respektlöst!!!

Det finns några saker jag värderar miljoner gånger högre än annat; respekt, lojalitet och ärlighet. Finner jag det i en person så kan jag vara kompis med den för resten av livet; men finner jag de tre egenskapernas motsatser i en person så skulle jag kunna göra vilken ond gärning som helst...

Efter jobbet så åkte jag hem, åt och drog till stallet. Tog in hästarna först, vilket var hyffsat jobbigt. Tänkte att jag skulle ta Mary och Xet samtidigt, fast jag skickar Xet framför och han går upp till stallet; så som jag brukade göra med honom och Mulle.
Nu var det bara på det viset att jag inte tänkte på att Xet inte har ätit nytt, färskt gräs sen förra året... Så han svängde naturligtvis av och in bland några hagar där det fanns. Så jag fick krångla mig in mellan två hagar, jättetrångt, med en häst på släp och samtidigt försöka fånga en som bara springer iväg... Men jag fick tag i honom, det var stopp i slutet av den lilla gången mellan hagarna. Tack o lov ^^'' xD
Fick in dem i vilket fall och sedan gjorde jag iordning Xet. Vi red med Emelie och Piffen, som behövde ett stadigt sällskap som bara skulle skritta; var vi int en perfekt match? xD Xet betedde sig lugnt och sansat, en riktig klippa <3
Väl hemma igen så pysslade jag bara med Mary för jag orkade inte rida. Dessutom hade hon blivit riden hela veckan och var i behov av lite vila. Märktes ganska väl tycker jag, för hon stod bara och tittade ut genom sitt fönster, helt lugn. Syntes t.o.m i ögonen på henne, alldeles... bara lugn. Stog helt still när jag fixade med svansen också :D <3 

Sedan tog jag ut henne och då gjorde hon något som verkligen fixade min hemska dag...
När jag släppte henne i beteshagen så var det bara hon på tjejernas sida och två valacker på killsidan. Så galopperar hon iväg och gnäggar högljutt för att se om det finns nån som svarar. Belfast hör henne genast från andra sidan, gnäggar tillbaka och galopperar mot stängslet och Mary. Han hann före henne och stannar framme vid stängslet.
Så kommer Mary galopperandes, kommer fram till honom men stannar inte, utan galopperar vidare till Constantin längre upp och total-dissar stackars Belfast!!! Han bara stog där och såg ut som ett fån och undrade nog vad som hände! x''''D

Efter detta kom jag upp i stallet igen och nu var det Exemplars tur att bidra med lycka och skratt!
Jag sopade undan spån, fixade hans morgonmat och stoppade undan borstar. När jag ställde mig upp så stog han och hängde med huvudet över sin boxvägg som han alltid gör och börjar puffa på mig. Så jag började busa med honom, peta på hans under- och överläpp, så han försöker få tag i mina fingrar xD (är inte så farligt som det låter...)
Sedan skulle jag stoppa ner mina vantar i jackfickorna och Xet trodde det var godis. Så jag visade honom ena vanten och lät honom bita i den och ta tag i den. Så släppte jag och Xet höll i den.. Och vad gör då den lille lymmeln?
Jo, han håller min vante i framtänderna och vänder sakta huvudet över boxväggen och stannar med mulen och min vante ovanför VATTENHINKEN. Jag fick naturligtvis lite panik och hann rädda min stackars, oskyldiga vante från vattnet innan Xet släppte men... Han visste att jag skulle göra så! Han gjorde det bara för att retas!!! x'''D
Den som säger att hästar inte är smarta och inte förstår är nog dum i huvudet. xD

Nä, nu ska jag gå och nörda hjärn-spel.

Ha de!