Jeez vilken vecka...

I onsdags till å börja med... Gick upp och skulle gå å ta en ipren för jag hade ont i huvudet. Hann bara komma in i badrummet, så började det svartna för ögonen och jag fick lägga mig på golvet. Låg där ett bra tag varpå jag testade att sätta mig upp. Fick sitta en bra stund vartefter jag tog min ipren. När jag började dricka vattnet började de svartna igen, så jag fick lägga mig på golvet IGEN. Måttligt irriterande.
Gick över efter ett tag, så jag gjorde mig iordning och stack till skolan i alla fall. Första lektionen var svenska och mentorstid. Var väl som vanligt. Kände mig dock inte så vaken, ville bara lägga mig ner och sova. Började frysa också. Efter det var det historia, blä -_- Frös nått så in i helvete under rasten. Maria var snäll och gick och hämtade min jacka; det var så jobbigt att gå uppför trapporna och jag tror alla var lite rädda att jag skulle svimma mitt i trappen. Under historian blev det bara värre och värre. Jag frös fast jag hade jacka och det var varmt inne. Satt precis vid ett varmt element, men frös ändå. Sen skulle vi skriva en massa, men jag klarade inte av det. Kunde knappt hålla ögonen öppna, var tvungen att sitta och koncentrera mig på det för att inte börja blunda. Efter halva lektionen så gav jag upp, gick och ringde efter skjuts. Det gick bara inte mer.
Josse följde med mig. Hade inte ens kommit fram till trappan innan jag fick sätta mig ner ett tag. Det bara svartnade och jag kände att jag blev ännu kallare. Gick vidare efter ett tag, fick dock hålla i mig i Josse. Och det är ju så jävla lyckat att vi var på TREDJE våningen också... 6 Trappor, 96 trappsteg. Yay. Verkligen. Jag tror jag var jävligt vit då när vi gick ner, för varenda person vi mötte stirrade som fan.

På hemvägen blev jag bara kallare och kallare och det var bland de längsta bilfärder hem jag varit med om. Mamma blev lite halvt skräckslagen när vi kom hem för att jag var så vit... Ni som vet hur jag ser ut; föreställ er mig vanligtvis, sedan gör ni mig x10 gånger vitare. ^^''

Nu har jag varit hemma i tre dagar. Onsdagen låg jag och sov och var inte mer än halvt vid medvetandes när jag låg och tittade på tv hela dagen. Igår, torsdag, låg jag och tittade på tv. Försökte plugga till samhällen, men det gick inge vidare. Det ska jag däremot göra idag, känner mig bättre. Är inte yr längre, vilket jag var igår. Kändes lite läskigt, för enda tillfället då saker stod någorlunda stilla var när jag låg still i soffan. Annars, ställde jag mig upp och tittade på t ex en tavla, så rörde den sig. Lagomt yr sådär ja ^^''
Men är som sagt bättre idag; Sakerna är för det mesta stilla när jag tittar på dem.

Tänkte försöka råplugga på samhällen idag, ligger efter och provet är på tisdag... Jag vill inte ha dåligt på samhälle, speciellt inte när jag går SAMHÄLLE Språk. Visserligen valde jag inte samhälle för att jag gillar samhälle... Språk var bara tvunget att ligga på samhälle linjen -_-''
Sedan tänkte jag också försöka skriva vidare på "Alley Closed" OCH; *trumvirvel*
.
.
.
.
.
.
.
Skriva på FIVE PIECES!! :D
... Kom ihåg, försöka. Eller åtminstone fixa detaljer till den.

Bara för att jag känner för det lägger jag upp en bit av Alley Closed.

- Who's Paranoia boy? Shun asked quietly. GD sat down in the sofa again, just as slackly as he looked when he stood up. He rested his hands on his legs and looked down at the floor for a while, which after he answered.

- He's one of us, but he only speaks to Suya. If you see a bright blonde, nearly white-haired guy, don't touch him. Don't ever go close to him, he'll kick your ass faster than anything you can imagine.

- What is he? Shun sat down on the edge of an armchair and locked his eyes on GD.  

- He's a pure vampire. Just pure, devilish, vampire blood, straight down the line. His family are the first vampires that walked on this earth, they say. And if you think your hearing is good... A crooked, uncomfortable smile came upon GD's face as he shaked his head in some kind of disbelief.

Ha de!